Men hur tacklar man det här med alla hjärtans dag?
Idag: alla hjärtans dag.
Morgonen börjar med att jag tillsammans med gårdagens hemsläp Lisa på nyhetsmorgon får veta att sex av tio ungdomar har allahjärtansdagångest, ackompanjerat av ett uppseendeväckande kefft inslag från Gärdeskolan (om det kanske var ngn annan som satt och glassade med mackgrillen framför TV:n halvt tio imorse?). Snabb huvudräkning säger att fyra av sju medbloggare alltså bör lida av ångesten, men jag tycker det känns som om hela grejen är lite väl hypad - alla hjärtans dag som "åh gud varför har jag ingen dejt jag är alltså djupt oälskad-högtid", alla hjärtans dag som "åh jag är i världens bästaste förhållande och vi ska bara pussas hela dan-högtid" samt alla hjärtans dag som "åh jävla kapitalistisk skit-högtid". Den ligger väl och skvalpar ngnstans däremellan, lite mer exalterande än mors dag men inte lika fet som fettisdagen. Fast kanske behöver jag bara frälsas, jag har bara haft liksom lite ljumna alla hjärtans dagar, oavsett civilstånd. Och inte blir det ändring på det i år, med tanke på att min dejt heter Johan Norberg (blink blink samare). Fast han är förståss lite sådär eggande, jag gillar att man ser att han är ond:
