greddigt

greddigt lider nog mot sitt slut. det är väl inte officiellt, men när jag snackat med gänget verkar alla känna mjölksyran. en dag var det tvunget att hända liksom.

De som var på Södra Latins slutskiva minns kanske yearbooken som flög runt på stället. Den är nu i säkert förvar. I den har folk skrivit kärleksbudskap till skolan i allmänhet, klasser i synnerhet, om sexuella eskapader, vem man hatat hela tiden, att nu ska vi supa skallen av oss och om hur det känns att vara i livskris. Har du några specifika frågor angående vad som står i den kan du maila oss på redaktionen, så svarar vi så snabbt vi kan.

Oj, så var man student! Jag lever i ett vakum, gör inte ni det? Som om jag aldig kan sluta vänta. Jag trodde hela tiden det var just studenten jag väntade på och som vållade mig så mycket ångest. Men den väntan är nu över men ångesten återstår. Vad är det jag väntar på? Är det Berlin? Det tycks vara så, men när jag kommer dit kommer det väl kännas lika pase som studenten gör nu?
Men så tänker jag..

Det finns så mycket luft! Så mycket värld att se!
 
Jag andades på Maria torget som vanligt idag, där var luften dammig men välbekant. Sen andades jag Indien från tåget i The Darjeeling Limited, också den dammig men mest nervkittlande. Adrien Brody så jävla snygg by the way! Hans luft skulle jag inte banga andas!

nu ska jag till arvid och dricka sangeria!!

även jag tänkte kommentera att vi faktiskt vaknade upp som fullvärdigt vuxna människor i fredags (bortsett från att vi inte har barn kanske). det här med att fylla 18 var i och för sig inte fy skam det, men nu såhär ett år senare tar det sig mest uttryck i att jag köper jättedyr öl och jag kan få straffavgift från biblan. 

Tänkte att det har gått lite för lång tid sen mitt senaste inlägg. Så jag tänkte att nu slänger jag ihop något för att visa att jag fortfarande har viljan kvar, och för att dryga ut alla provocerande videos Emil lägger ut.

Ok.

Vill passa på att hylla något som jag själv infunnit mig i den senaste veckan, vilket inte har varit vilken vecka som helst. Jag kan stolt konstatera att greddigt-gänget nu har haft sin sista fullständiga skolvecka. Så för att ge min gymnasietid ett värdigt avslut så bestämde jag mig för att återgå till de första åren, för att knyta ihop säcken liksom. Och på vilket sätt kan man göra det bättre än att återvända till vitan, svartklubbar och tonårsdekadens.
Igår lyckades vi få alla (utom Arvid) gå ihop för en riktig ungdomskväll. På menyn stod det Nattbuss 807 (ja, precis som filmen) till Tyresö, in i de mörka skogarna och fest i en bunker. Det var spännande. Precis som det låter. Hursomhelst ingick allt i detta paket. Vi tappade bort oss i skogen, vi dansade, vi pratade, vi drack från pet-flaskor. Även om jag har haft roligare kvällar så var det principen som gjorde mig så förtjust. På hemvägen kaskad-spydde en tjej i bussen. Kvällen var fulländad.

TONÅRSDEKADENSEN R.I.P.!

Och för er som för övrigt missade Eurovison Song Contest så har ni årets stilikon här:

Jag har världens bästa utklädnad till ikväll, tralalalalá.

Inte sant, detta är världens bästa utklädnad oavsett tema, men min är näst bäst.

Bilderna på tellier och Richie fick mig att tänka på min och harrys gamla pannbandsgrej och Björn Borg. Så slog tanken mig att Björn och Richie har samma pannband. AMAGAAD liktsom, så snabbt in på Ebay och nu har jag också ett likadant.

Ni kanske har förstått det p.g.a. min absoluta bloggtystnad (förutom youtubefilmerna), men jag har absolut inget att blogga om, ju närmare man kommer avslutningen ju tommare känns mitt huvud. Skulle kunna berätta att det nya panbandet är för mig fotbollsstrumpan, har köpt ett par vita fotbollsstrumpor som en anti-fashiön reaktion mot King/Cafe/StockholmStreetstyle(inte du karin) maffian som i vår tydligen älskar att ha färgglada strupor. Förmodligen kommer inte en jävel att märka det, och om någon ser så kommer dom tänka "Vita tubsockor, vilken lantis". Annat på modefronten kan tilläggas att Sebastien Tellier nu är min No. 2 modeikon efter Rishie Tennenbaum. Sedan kan man också tillägga att jag är sjukt stolt över att jag idag för första gången var och lämnade in en kostym hos skräddaren, 700 för 3 futtiga ändringar men det är inget mot hur stolt jag känner mig.

Min mamma kommer flytta ned mig till det lilla rummet på undervångingen i vårat hus! "Du är ju ändå aldrig hemma" Men jag är äldst och ska därför ha strörst rum. punkt.

Sedan hade jag tänkt redogöra för hur battlandet efters N.W.A. s uppbrott såg ut. Men jag tror ingen bryr sig.

Sist vill jag kräva en krönika om schlagerfestivalen från elvira men listor och resension av Björn Gustavsson som poängläsare och resension av scenen och djupdykning eventuella politiska undertoner i flirten mellan Ukraina och Ryssland och allt som man kan tänka sig.

mkt härligt har hänt på sista tiden! det är sommar, alla är lyckliga!
arvid är hemma igen, och huserar numer i sin nya etta! (och i en svag stund lovade han mig att om jag inte kommer in i gbg så "är det såklart att du kan flytta in!" NAJS!!)
sen är det studenten snart och jag har hittade den där klänningen som inte fanns kvar ngnstans och har bestämt mig att NEJ jag ska inte ha en sweet sixteen-mottagning och bjuda allt och alla utan jag ska ha ngt minimalistiskt smakfullt vilket känns väldigt befriande.
så köpte jag ett par rullskridskor på loppis idag. jag hade ingen riktig medfödd talang, så tite fick dra mig längs hela hornsgatan, men jag ska träna på det.
och i all glädjeyra tog jag mig just mitt första glas vin hemma på eget initiativ direkt ur bib:en (och jag vill betona att i casa Västerlång är detta ett ganska stort steg), och när man själv får välja när man ska dricka ur den gemensamma boxen - när är man vuxen om inte då?