greddigt

Det här inlägget kommer jag skriva ur mitt perspektiv som konstnär (aspirerande prettofotograf och officiel kompisgängsfestfotograf) och det kommer handla om inspiration. Det går säkert jättebra att aplicera på hur man klär sig och hur man skapar musik och allt annat också.

Det börjar ungefär en vecka tillbaka i tiden. I min jakt på inspiration (och ett greddigt nattygsbord) köper jag en vacker fotobock med romantiserande (och inte sexualiserande) bilder på nakna kvinnor. Inspirerad och rörd av dom magnifika fotografierna lärser jag törstigt fotografens slutord. Han pratar om skapande, skillnaden på att fota något för det kommersiella och att fota något man inspireras av. Han pratar att om man vill skapa något äkta, om man vill utvecklas och fota något som verkligen berör folk så måste man inspireras, man måste känna, sedan kommer tekniken i andra hand. Så talar en sann konstnär.

Jag tror att mitt problem i mitt skapande är att jag ofta försöker fota för fotandets skull. Jag tar med min kamera och går ut på stan eller i skogen och tänker att "Nu ska jag ta fina bilder", men sen blir det bara skit av allt. De finaste bilderna jag har tagit är oftast inte från siturationer där jag har bestämt mig för att fota innan utan tillfällen då jag bara har haft kameran med mig.

Idag var jag med några kära vänner (och medbloggare) på Nationalmuseum och kollade på gamla tavlor och även om inte det var skärskiljt mycket som jag skulle vilja ha på väggen hemma så är det ändå härligt att gå och kolla på allt det vackra. På nått sätt går man där ifrån och känner sig till freds med sig själv, jag tror sköna ting talar till den inre harmonin och gör att man känner sig trygg och lugn. Jag tror också det är därför man försöker klä sig vackert, inreda sitt hem vackert, lyssna på vacker musik och se vackra filmer. För den inre hamonin, och för inspirationen. Dessutom gick jag där ifrån och kännde mig mer inspirerad att fotografera än på länge. Härligt.