greddigt

ngnting inom mig har alltid drömt om ett smeknamn. när jag var yngre försökte jag övertala mina kompisar att de skulle kalla mig olika smeknamn som jag kommit på och tyckte var lite tuffa, typ E (det kändes mkt kontinentalt och jag var för ung för att ha riktigt alla referenser i biblioteket än) och freddie och elvis (som faktiskt slog så smått, typ boyzone) och massa annat jag inte minns nu. det funkade aldrig, ingen verkade riktigt taggad på att kalla mig ngt häftigt och engelskklingande.
vem kunde då ana att det en dag skulle komma ngt som verkligen skulle sätta sig hos folk? och att det skulle vara "slickis"? (bakgrund: lisa fyller 16 och har födelsedagsmiddag på karlis, vi pratar om ngt varpå jag säger att män tycker det är skönt att bli slickade i örat och att många män därför slickar sina kvinnor i örat, men kvinnorna tycker inte det är lika skönt, fast det vågar de inte säga till sina män. jag har läst det här ngnstans, och är lite nöjd med mitt inlägg i cirkus en nanosekund, innan alla andra börjar asgrava. de har då dragit slutsatsen att detta var självupplevt och att jag spenderade mina nätter med att tyst genomlida slick i öronen. här vill jag också inflika att jag vid denna tidpunkt i mitt liv nog inte ens blivit slickad i örat och jag tyckte det lät skamligt och läskigt. tror att det är arvid som kläcker "slicke-vire" - jämför med "vicke-vire" - som blir "slicke-viran" för att sedan bara kortas till "slickis" genom åren)
och det hela har ett riktigt chic flick-slut, för även om det kanske inte var det smeknamn jag tänkt mig från början, så känns det himla bra när ngn ropar "slickis" och jag vet att det är mig de menar, och vi tittar på varann och känner smeknamnets band förena oss!

ja, tack, nu ska jag sova

precis som de senaste fem veckorna är den här veckan sjukt stressig och jättemycket arbete att lämna in eller prov att göras och nu sitter jag här igen med inlämning imorron. har druckit tre espresso, klämt alla mina pormaskar och skrivit nio rader av fyra sidor. så nu tänkte jag blogga lite, fast för ngra dagar sedan formulerade jag att mitt bloggande nog peakade i och med min skunkdagbok i början av 2006 (som jag läst sparade utrag ur ikväll, klassiker som tites citat: "man kan verkligen ångra ett hångel om man tillåter sig att hångla ett ånger" ouff ljuva 16 år!), och efter det successivt gått ner sig. ikväll har jag för övrigt dragit igång projekt "lyssna igenom all nostalgimusik jag har på itunes", och ligger just nu på cascada - everytime we touch (jag är en mogen kvinna nu, jag tänker inte frisera sanningen!).
till råga på allt har jag kommit på att jag fyller år nästa vecka, vilket är helt olägligt och något jag helst skulle skjuta upp. 19 är ändå bara känslan av marinblå nike-kepsar med böjda skärmar och piercing i naveln. i och försig tänkte jag härom dan att en piering i naveln kanske skulle vara roligt, nu när vi har fått lite distans till 1997, men jag kanske ska tänka över det där lite till. det är nog samma sida av mig som vill åka birka cruises och dra till magaluf i sommar. eller som tyckte om cascada, för den delen.
nej nu är det slut på det roliga, nu ska jag faktiskt fördjupa mig i ett teologiskt problem och lyssna på radio lidingö 97,8, min nya favoritkanal.