exhibisionister är vi allihopa, allihopa
eller? emil (som jag tror just slog rekord i mest textmassa/inlägg) får tanken att spinna igång i det han skriver, men frågan besvaras aldrig ändå: vad sjutton ska man skriva om då? och vad ska målet med skrivandet vara? modebloggerskorna som kryllar som djur har ett tydligt syfte (leka musor inför fjortissverige); men vi då? handlar det om att rikta sig mot en tänkt publik och underhålla den, eller handlar det om ett slags dagboksskrivande till allmän förfodande? greddigt känns planlöst. det är det som är så bra.
jag skulle tillochmed vilja ge mig på en liten presentation: ett lite för tight gäng som skriver för att de vill och vad de vill och när de vill och hur de vill bara för att. här finns foto/konst/film/artsypartsytips och -kritik, debatt, babbel, skol/livs/kärleksångest, nyfunna tankar och erfarenheter - vad helst kommer över oss kort och gott. låt så vara?
eller (åter detta eller)? finns det något bakomliggande och varför gör det? är vi stört måna om att skrika ut våra åsikter?
VI BLOGGAR, ALLTSÅ ÄR VI
(je ne sais pas)
