Men tänk om man inte vill vara äkta då?

Så nu äntligen har jag också haft ett om än kort, ändå tankeställande samtal om mode. Det skedde idag i Gamla Stan med Igor. Vi var på väg hem från en trevlig eftermiddag med gänget hos Elvira, när vi passerar en affär som ser ut att sälja Ravekläder.
Jag sa: "Kolla Igor, det ser ut som om de säljer såna där gräsliga ravekläder* där."
Igor sa: "Jo, det är sant."
K: "Det måste verkligen vara den fulaste stilen som finns!"
I: "Fast nä, fan, då tycker jag nu-ravetrenden** är så jävla mycket värre. Folk med ravekläder har iaf haft det från de går i åttan och kommmer antagligen fortsätta med det tills de blir  gamla, alltså 45. Nu-rave är bara en stört kortlivad irriterande trend"

Tycka vad man vill om detta  - kontentan är at jag började tänka på något som kan kopplas till senaste dagarnas äkthetsdiskussion: Igor har en poäng som stämmer ihop med vad som sagts, dvs att fula kläder är mer äkta om det är det man trivs i och den stilen man har.

Men då tänker jag såhär: Jag skulle fan så mycket hellre gå ut en kväll iklädd nu-ravekläder, än iklädd ravekläder, då jag tycker det är snyggare. Det här med äktheten får inte gå för långt i sitt utdömande: Kläder kan lika gärna vara ett sätt att spöka ut sig och komma bort från vissa delar av sig själv, som ett sätt att totalt utblotta sin personlighet.

Tack och hej.


*Ravestilen: Jag tänker stora svarta byxor, med inflikat tyg i orange/neongrönt/knallrosa, jag tänker kedjor och tribals och snaggat huvud/plastdreadextensions, kortmagat, nätlinnen...ni vet
 
**Nu-ravetrenden: Förra vårens färgglada spektakel med enorma huvtröjor i alla möjliga färger, neonbågar till brillorna och crazymönstrade tights och old-schoolsneakers...ni vet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0