greddigt

Barbuda är en liten ö med 1600 invånare och sex efternamn som alla delar. Det sägs att alla invånarna härstammar från ett slavskepp som gick på grund utanför ön för x antal år sedan. Det påminde om en afrikansk landsbygd och utanför en av de två mataffärerna kunde man ta HIV-test.

Det är mycket att berätt och jag vet inte var jag ska börja. Har en massa historier men ni vet inte vilka personerna är så det blir inte kul, vi har gjort en massa saker men det tar för lång tid att skriva... Räkna med mer eller mindre vulgära vykort inom en-två veckor i alla fall! St. Barths är sjukt, alla är jätterika och har jakter som liknar finnlandsfärjor... 

Jag återkommer med bilder

Flera gånger den senaste tiden har jag fått höra saker i stil med "du ska få uppleva den roligaste resan i ditt liv" eller "det här kommer vara det roligaste du någonsin kommer göra." Hur deppig är inte tanken på att mitt liv antagligen peakar när jag är arton år? Betyder det här att kulmen är nådd och nu kan det bara bli sämre? j Och så är jag ag är så jävla stressad över det faktum att alla jag älskar är kvar i Sverige och att jag kommer missa fett mycket under tiden jag är borta. 

Samtidigt vill jag tänka; ta dig i kragen nu, du ska till västindien och glassa i elva veckor. Men jag har nog inte fattat hela den här grejen än, min hjärna kan inte få in den informationen. Västindien liksom, det är ju på andra sidan jorden. 

OK, alla har väl sett det här redan... 

MEN SKIT SAMMA FÖR DET ÄR SÅ JÄVLA ROLIGT!

Ray Charles är bäst, så jävla genuin. Eller Bruce Springsteen för att han låter som han bajsar på sig.

Det är kul för hon är skåning

hahahahaha

Den heter Älva och är den stora i mitten, med tre master. Den användes som handelsfartyg på Östersjön tills kaptenen kom på att du tjänar fan så mycket mer när du skjutsar runt skolungar, och så är det soft att vara i Karibien liksom.

Denna ö tillhörde Sverige i ungefär 100 år innan vi sålde tillbaka den till Frankrike för 300 000 riksdaler. Man vill tro att den användes som semesterort för den svenska adeln eller nått men nej. Detta paradis köptes av Gustav den tredje för slavhandel och slavar skeppades hit under svensk örlogsflagg för vidare export. Där fanns slavbodar som tusentals slavar förvarades i.  Och det här var alltså under 1800- talet. Sverige förbjöd slaveri 1813 men det fortsatte så länge som till 1847, fjorton år senare än i USA:s nordstater och England. Är det inte lite oväntat? Jag får lite samma känsla som när jag fick reda på att Sverige var bäst i världen på rasbiologi innan Hitler anammade våra ideer. 

Nu är Saint Barths värsta jetsetorten dit hollywoodstjärnor åker för att sola och bada. Jag kommer dit den 11e mars. 

Visst, det är hemskt med missbruk. Men hur skulle kulturen se ut utan droger, rent historiskt? Tänk er Velvet underground utan heroin, Neil young utan gräs, Jimi hendrix utan syra eller föreställ er Tom Waits röst om han inte konsumerat två flaskor whiskey om dagen? Och skivor som Sergeant Pepper som aldrig skulle se dagens ljus om det inte vore för illegala preparat. Samma sak gäller för konst, alltså målningar. Jag skulle vilja namedroppa lite konstnärer och verka kulturell, men jag är inte tillräckligt beläst för att göra det med behållning. Jag lämnar det till er esteter out there. Hur som helst kan jag, under intryck av bland annat Warhol utställningen, gissa att bildkonstnärer och liknande artister inte alltid var renlevnadsmänniskor. Anledningen till denna reflektion är att jag är så jävla trött på alla som predikar om hur du ska äta och leva och motionera för att leva ett långt och hälsosamt liv. Vissa substanser är faktiskt ganska härliga, ibland. Nu låter det säkert som om jag tycker det är helt okej att knarka, och det tycker jag,i alla fall för konsten. Personligen skulle jag inte få ut särskilt mycket av att inleda ett missbruk eftersom jag inte bär på en konstnärlig ådra i och ett sådant beroende kanske inte skulle vara det mest produktiva. Inte heller vill jag att mina nära och kära ska börja knarka (på grund av den relativt höga dödsfrekvensen), men föreställ er vilken musik vi skulle lyssna på om inga artister, någonsin, använde droger. Lyssna på typ kristen rock så får ni en fingervisning. Det är synd att debatter om knark aldrig tar upp de positiva effekterna som knark (jag inser det icke-politiskt korrekt i resonemanget men jag är på ett sådant humör nu), eller en total legalisering av knark skulle ha. Nu tröttnade jag på det ämnet...

Jag återkopplar till hälsofascismen som kopplar ett starkare och starkare grepp om trygga Sverige. Allt är farligt, allt orsakar cancer, genom att sluta med allt lever du längre. Okej. Visst, om du inte gör något farligt (kul) och äter nyttigt (typ bulgur, eller fullkornspasta, jag hatar fullkornspasta) så lever du säkert längre än om du dricker, är ute sent, blir beroende av kaffe, röker lite då och då och tycker om att äta dig riktigt mätt på bacon, ägg och vitabönor en bakissöndag. Men är inte hälsa en fråga om inställning? Är inte den mentala hälsan minst lika viktig, om inte viktigare, än den fysiska? Elvira skrev "man bör söka tröst i definitiva sanningar som "jag kommer att dö, alltså är det skit samma hur det går"" eller vad man gör. Borde man inte njuta av livet så långt det går, som det ser ut nu kan du få cancer i precis hela kroppen (utom hornhinnan) bli överkörd bara du går utanför dörren och bara dö största allmänhet. Är inte livet för kort för att oroa sig om småsaker, spelar det någon roll att du tar en tårtbit extra om tio år? Antagligen inte. Lasternas summa är konstant, så det är bara att gilla läget. Carpe diem, eller nått.

St Maarten, eller Saint Martin är en liten ö som är delad i hälften. En fransk (Saint Martin) och en nederländsk (St. Maarten). Det är hit jag kommer att flyga den 8e mars och det är ju ganska soft. 

Jag försökte ta reda lite på vilka trender som gäller här, hur man ska klä sig för att vara "top-notch" men en googling på " St. Maarten + fashion" gav inte särskilt mycket förutom några lite bilder på öns "night life" som inte verkar vara något att hurra för. Efter en kort tur på wikioedia såg jag att den nederländska delen av ön har regelbundna karnevaler. Och det är väl inte fy skam tänkte jag och erinrade mig filmer jag såg på discovery channel om karnevaler i Rio, med samba, tjejer i bikini, fjädrar och allt som du aldrig ser annat än på pride i stockholm. Efter en snabb bildsökning visar det sig att St. Maartens karneval ser ut såhär:

Vilken tur att vi är på den franska sidan av ön för det här verkar fett kefft.