greddigt

Oj, så var man student! Jag lever i ett vakum, gör inte ni det? Som om jag aldig kan sluta vänta. Jag trodde hela tiden det var just studenten jag väntade på och som vållade mig så mycket ångest. Men den väntan är nu över men ångesten återstår. Vad är det jag väntar på? Är det Berlin? Det tycks vara så, men när jag kommer dit kommer det väl kännas lika pase som studenten gör nu?
Men så tänker jag..

Det finns så mycket luft! Så mycket värld att se!
 
Jag andades på Maria torget som vanligt idag, där var luften dammig men välbekant. Sen andades jag Indien från tåget i The Darjeeling Limited, också den dammig men mest nervkittlande. Adrien Brody så jävla snygg by the way! Hans luft skulle jag inte banga andas!

nu ska jag till arvid och dricka sangeria!!

Jag har blivit hotad att avstängas från denna blogg efterson Emil, som tror att han äger den, anser att jag bloggar för lite. Elvira håller med, hon är ju också en sån som anser sig vara drottning över vår gemensamma internetlåda. Jag tänkte därför säga att jag kommer att blogga snart igen - kanske! (detta inlägg räknas inte för det är bara en not.) Men faktumet är att jag inte har något att skriva om. Jag skulle kunna skriva om nån god drink jag nyss upptäkt, som Karin, eller om nån som fastnar i en klänning, eller kanske om att jag inte har några pengar och därför lyssnar på Håkan. Låter det bekant?

Ja, jag skulle kunna blogga om allt det där som ingen bryr sig om. Men efter två helger på en jävla simlärarutbildning med en grupp överviktiga idioter som enbart, och då menar jag enbart, snackar om GI metoden och sina egna sööta barn som kanske har lite astma, så pallar inte jag att skriva på denna blogg om sånt som är meningslöst och ytligt. Jag väljer att vara meningslös och ytlig genom att kolla på sex and the city skoboxen, igen! Men det behöver jag väl förbövelen inte blogga om?!

no offence blogg men jag tror du och jag måste ta en pause.

jag tror att jag är fri
så jag åker till chamonix
jag satsar för att knulla
sen ner för backen rulla
så jag kan berätta
om min vinter hetta
när jag kommer hem
för ca 4 eller 5

jag trodde att alla
hade varit balla
och legat runt
men läget var stumt
ingen hade ens hånglat
eller läget tillkrånglat

jag fick liksom spel
för jag hade ju haft fel
jag trodde jag var den enda
som inte fått visa min ända
för en het fransman
men jag var lika torr som min landsman

alla här hemma hade chillat
medens jag mina läppar söndergrillat

jag måste erkänna att jag blev lättad
att heller ingen annan blivit knullsvettad

tack för att ni väntar tills jag kommer hem innan ni tokar!

JAG E HEMMA TJOHO!!!

Igår var det kyligt i Midsommarkransen. En isande vind ven genom skyffet på den lilla kullen ovanför Zorbs Sällskap då vi riggade scenen. Kl var 5 och mörkret låg redan tätt, jag förstod med en suck att det inte är vår än. Det band jag ingår i heter för tillfället Harry Hermans Festorkester, det var det namnet vi landade vid på torsdagens genrep. Tidigare har vi hetat namn som "Ingen mans band" (men det var för vitsigt) och även den engelska versionen, "No mans band". Calle, den absolut mest stroppiga basisten jag nånsin täffat och tyckt om, menar att vi ska heta "Rapt in platic", men jag sa nej till den allt för tydliga kulturella aspekten han ville sätta på vår lilla samling.
Vi åt pizza och taggade. Alla hade konstiga hattar på sig, vi skulle nämligen ha vår första spelning på Midsommarkransens scen och folket började trilla in. Jag rökte tydligen ett helt cigg paket, för plötsligt var det nya paketet jag just köpt slut, antagligen för att jag var så nervös.

Att stå på scen och spela tillsammans med människor man älskar, musik vi själva skrivit inför människor vi kallar våra bästa vänner, våra bekanta och de andra som är här för det vill, är det absolut bästa jag har gjort! All nervositet försvann med jäger shoten och jag började spela, vi spela. Ett rus av glädje spreds sig från tårna och genom magen upp i huvet. Tonerna rann genom trådarna i min kropp, mitt fett dallra oh min bröst skumpa, jag hoppa och skratta. Jag blev så varm, mitt liv blev varmt för nu hade jag hittat en mening med det. Jag har gått omkring och halvdant stött mig fram i olika områden för att där hävda mig men min medelmåtta hade aldrig givit mig tillfredställelse. Musiken, har jag tänkt, är bara en liten del av mig, bara nått som jag gör ibland för att bli glad igen. Men nu inser jag att jag borde göra det ständigt, för jag borde ständigt vara glad.
 
Jag skiter i vad kritikerna säger eller de skeptiska vännerna som plötsligt anser sig viktiga nog att prata! Vad som sägs om mig och min musik må vara sant. Jag är inte bäst, jag kanske int ens är bra, jag kan inte spela gitarr, jag har ju aldrig haft nån som lärt mig, saxofonen må vara misshandlad av mig och mina slöa fingrar och min rävkäft, min sång är sprucken, mörk och okvinnlig, den passar bara till vissa områden, men allt detta är ju bara det som syns utåt. Det som sker bakom gitarrens kropp eller saxofonens guldkurva är något helt annat. Jag bygger en värld, ett liv, en ton och en melodi, jag bygger Molly. Jag blir så lycklig, så ofantligt lycklig, så hel och ren och så verklighetsfri.

Jag fick ett munspel i julklapp. Jag spelar på det hela tiden.
Jag kan alla visor, fråga mig så spelar jag.

Jag fick två gummisnoddar i munnen. Dom spänner hela tiden.
Jag ser ut som ett freak, fråga så visar jag.

Jag fick en uppgift i skolan. Jag läser Jane Eyre nu hela tiden.
Jag har det mycket bättre än henne, för jag skolkar!

Ja, det är tisdag mitt på dagen. Jag har sovit gått och lagat stekt ägg tillfrukost. Jag tog ut snoddarna ur munnen och åt ägget. Jag läste Jane Eyre samtidigt. Sen spela jag munspel och lite gitarr.
För en timma sen lite drygt skulle jag ha redovisat min religion men jag orkade inte. Och eftersom vi bor i lama Sverige kommer jag aldrig straffas för det. Det är fan soft.

Jag lyssnar på Leonard Cohen, och för första gången käner jag min inte som en gubbe när jag lyssnar. och eftersom solen skiner så låter han för första gången inte deppig. Alla hans låtar låter glada och alla toner rena så som blommorna på min gård. Jag måste gå ut, jag vill leva!

snart är det sommar hörni!



puss

festivalfrilla 

sommaraffro
 
min transaperiod
 
brunett
 
canserhuckle
 
hänga på stan-frisyren

om-jag-skakar-riktigt-snabbt-ser-du-inte-hur-full-jag-är-frisyren

Under påsken drar jag till alpernas näste Chamonix. Jag är en skidtönt, en sån som går upp tidigt för att få de första åken i den nya snön innan "turisterna" kommer och plogar! "jävla blåbär!" kallar jag dem. Men i år är situationen ännorlunda. Jag kommer åka dit med en hel ny vän, en rödhårig isländska med bastanta lår och stickade strora tröjor. Hon är störtskön. Ibland ndrar jag och Elvira hur man orkar vara så skön som Torun.
Hon är vad jag skulle vilja kalla en riktig veteran. Det är 5:e gången hon är i Chamonix nu när vi åker, hon kan franska och hennes pappa känner klubbägarna i byn. Hon är äkta för hon är inte blåbär i backen, hon är inte turisten som glor på bergstopparna och gurglar, och hon dricker mer öl än vad hon åker skidor.
Jag ska bli som hon! Så på det där trädecket kommer vi ligga och vara äkta, ja i alla fall hon, jag är fortfarande bara en wanna bee. Hon kommer tycka jag är töntig då jag skriker "blåbär" åt "turisterna", så jag kommer göra det i smyg.

Nu var min ambition att lägga upp peak performance skidkollektion men man fick inte kopiera bilderna från deras hemsida. Men gå in på den för Peak peakar skidmodet

Jodeladeli hi hoo

Do as Mc D- fista, fist it all

droppa precis lite visine i ögonen och suckade lättad. I can see I can see, men sen visade det sig stt världen var grotesk och ful. Vidrig rent av! Jag är ledsen, och det får man va ibland! kanske borde jag inte spreja det på bloggen men det är ju det enda ställe jag får vara mig själv. Jag skrev ett fucking huge arbete klart i fredags och jag hade varit fett stressad inför det för jag suger i allmänhet just nu. Men sen när jag lämnade in det kände jag ändå "fan molan, det gick ju ganska bra ju. Fan molan kanske MVG MVG MVG!!"
Sen kom helgen och jag plugga ett annat arbete febrilt. På måndagen, igår asså, så kommer mig sh lärare fram till mig och sätter sig bredvid. Hon lägger handen på min axel och säger "Molly, har du fortfarande kvar utrednmingen du skrev i fredags på datorn?" jag: (oh shit oh shit oh shit) "ööh, aa vaddåra?" hon: (arg och besviken) "du får en chans till, en!"
DUNK och jag var dööd! Helt knäckt insåg jag att livet är skit, bajs och fitta allt mixat i en apmun som redan är fullt med inälvor  och ännu mer bajs.
hur mycket visine jag än tar så kommer det aldrig bli kokain!

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

Jag kommer hem kl 3. Eftermiddan kunde inte varit bättre eftersom jag slapp redovisa min kackiga filosofi och istället släppte läraren klassen lös. Så jag kommer hem. Mina pappa är glad nuförtiden, och det fick jag erfara då jag kliver in genomblöt och trött. Jag sticker in huvet i hans atelje och säger hej i vilket han raskt snurrar sunt sin kontorsstol och med solstråleleende anonserar att han har köpt semlor till oss. Han ber mig koka kaffe som vi kan ha till. Sen slår vi oss ner i köket, det regnar ute, kaffet ryker och semlan är färsk. Ja, du hajar mysfaktorn. Jag slår på radion och där berättas det en kärlekshistoria som är sann:

Det var en gång en man som bodde i Indien. Han var född kastlös och allt han rörde vid doppades frenetiskt i ganges för att renas. En dag fick han en profesia framställd för sig, Det var en gammal vis man som förutspådde att den kastlösa mannen en dag skulle gifta sig med någon av ett annat kast och att hon skulle vara oxe till stjärntecknet.
Hans tragika liv fortgår men han glömmer aldrig profetsian. Det visar sig sedan att han är en hejare på teckning. En dag ser han en vit kvinna i en kortege. Han ger henne en teckning han ritat och hon blir så förtjust att hon ber att få bjuda honom hem till sig. Det visar sig sedan att hon var Valentjina Tereshkova, världens första kvinnliga astronaut. Tidningarna uppmärksammar mötet mellan den sorgliga mannen och den framgångsrika kvinnan. Hans teckningar blir publicerade och han kommer in på kosnstskola i Deli. Han jobbar sedan med att rita av turister i Deli. (oj vad hände där, jag som trodde han skulle bli känd eller nått!?)
I alla fall, en dag kom en blond vacker kvinna från Sverige som bad att bli avmålad. Han blev förälskad på en gång. Han bad henne komma tillbaka för fler porträtt och så blev det också. Han erbjöd att teckna av henne gratis i utbyte mot att hon svarade på hans frågor. Han började således förhöra sig om denna kvinna överrensstämde med profetsian. Allt stämde. Han sa då på kackig engelska att han älskade henne och att himlen bestämt att de båda ska gifta sig.

Hon åker tillbaka til Sverige och de brevväxlar i 1½ år, Sedan fick han nog av längtan. Så han sålde allt han ägde och köpte en cykel. sedan cyklade han genom Indien, Pakistan, Iran jag you name it. Genom Europa och efter 4 månader och 3 veckor kom han äntligen fram till Bållänge där han kärlek bodde, Idag är det gifta och har flera barn tillsammans.

Nice värre. Men man måste komma ihåg att detta var på 70-talet. Sånt här existerar inte idag . nu skickar man bara buddycall sms och så har man en one night stand kirrat.

When Bob Dylan came to Gloucestershire

BBC Gloucestershire's Andy Barnard visits the Gloucestershire location where one of the most well-known Dylan images was photographed.

Jag försöker precis som Andy att låtsas att livet var annorlunda. Jag mindes just en dikt jag skrev till Lisa och Elvira i somras, jag var hemma i Sverige och de var ute på tågluff. Here it goes.. 

Hej och hå

Vad står på?

Var håller ni hus

Har ni gjort nå bus?

Har ni det kul

Har Lisa kysst nån ful?

Har ni fått knulla

När ni var riktigt fulla?!

Har ni rullat er i lycka

Och badat i choklad

Kan ingen er nu rycka

Ur detta lena bad?

I Sverige är det snorigt

Med regn och smörpannkaka

Jag har lust att göra något horigt

Och bör min ekonomi rannsaka

I min mage bor en tyngdlag

Planerar ivrigt Prag

Men inom mig bor lyckan

För livets alla ting

Ja behöver inte kryckan

Som höll upp min bilring

Igår fyllde alla 18 år

Agnes, Alice och hon Klara

Då blev det fart på mina lår

Som uti natten ville fara

Men min ringa ålder satte stopp

Från Wollmars blev jag utslängd

Jag förlora allt mitt hopp

Och med Tora på Mc uthängd

Ty det visa sig jag var allt för finklädd

För cheeseburgare och regn

Med tiden blev jag sedan hemledd

Till bakfylla och bäddad säng

Arvid har blivit av med allt han äger

Så akta er för fula typer

Som klär sig i spunnet läder

Och er i pruttan nyper

Jag saknar er såklart

Så kom hem snart

Puss / Molly

ja här sitter jag framför Elviras dator. Hon bjöd på mat och jag bjöd på vin!
Vi har haft en sån där dag då tankarna strömmar för att sedan tryckas ner av skitskack men sedan återuppväckas efter tre glas vin. (jag är fashinerad att jag kan skriva i det här tillståndet, en reflex antar jag - sorgligt!)
vi ska på fashion fest igen, jag hatar sånna fester. jag är ju inte lika snygg och trendig som alla andra. sånt syns!

men jag är en jävel på att dansa. det är fan inte fy skam!

det värsta är att jag alltid dricker för mycket, jag börjar misstänka att det ligger i släkten... I så fall skulle det vara det enda som låg i släkten för duktig på att skiva kan jag ju inte säga att jag är- som pappsen.



jaja, jag är i ala fall bra på att dansa - det är inte fy skam!

jag fann mig själv hängades i friskis & svettis bastun utan att ha tränat. Men fan, jag var ju lika svettig som de andra. Folk e så lättlurade!
Sen fann jag mig med huvet under ett stort arsle. Jag och Hanna lovade att aldrig bli som damen med arslet i vädret! Sen då? Jo, vi fira med en cigg utanför i kylan. därinne i friskis enten hängde starka bengt vi receptionen och käka banan. Jag hade mammas cykel mellan benen och hennes speed hjälm på hjässan. Jag och Hanna var som klippta ur den där sluta röka reklamen för ett år sen då en man kliver ut från kontoret för att röka i vilket han får diverse föremål över sig och blåser nästan bort!

sen cykla ja hem

Det är galet mycket parfymreklam i modeblaskorna just nu. Denna; Covet - Sarah Jessica Parker har jag hört ska vara värd. Eller är det kanske bara de gamla Sex and the city tricket som får mig och falla igen?

"I HAD TO HAVE IT"

Jag gjorde ett klipp och fick beställa 3 DV för 59kr och fick därmed ett sminkkitt från FACE på köpet. Jag har fått tidningarna men sminket lär jag aldrig se.

I en av tidningarna fick jag en gratisprodukt! JAAAAA, JAG ÄLSKAR GRATISPRODUKTER!
Derma Genése daycream från L'oréal (som skall stimulera cellförnyelsen i huden och ge lyster. )
Den gled över huden som mjökig potatismos och jag spann som en katt. Jag luktar nu vår och kvinna. Dessutom var gummiklistret bakom gratissprovet stimulerande att leka med.

Men min slutsats blev ändå dyster:

1) Jag har ju inga rynkor så ingen märkbar skillnad i mitt utseende kommer att framträda.
2) Jag fick ont i huvet av den skarpa parfymen, jag tror inte man ska smeta under näsan.
3) Nu är krämen slut.