greddigt

ngnting inom mig har alltid drömt om ett smeknamn. när jag var yngre försökte jag övertala mina kompisar att de skulle kalla mig olika smeknamn som jag kommit på och tyckte var lite tuffa, typ E (det kändes mkt kontinentalt och jag var för ung för att ha riktigt alla referenser i biblioteket än) och freddie och elvis (som faktiskt slog så smått, typ boyzone) och massa annat jag inte minns nu. det funkade aldrig, ingen verkade riktigt taggad på att kalla mig ngt häftigt och engelskklingande.
vem kunde då ana att det en dag skulle komma ngt som verkligen skulle sätta sig hos folk? och att det skulle vara "slickis"? (bakgrund: lisa fyller 16 och har födelsedagsmiddag på karlis, vi pratar om ngt varpå jag säger att män tycker det är skönt att bli slickade i örat och att många män därför slickar sina kvinnor i örat, men kvinnorna tycker inte det är lika skönt, fast det vågar de inte säga till sina män. jag har läst det här ngnstans, och är lite nöjd med mitt inlägg i cirkus en nanosekund, innan alla andra börjar asgrava. de har då dragit slutsatsen att detta var självupplevt och att jag spenderade mina nätter med att tyst genomlida slick i öronen. här vill jag också inflika att jag vid denna tidpunkt i mitt liv nog inte ens blivit slickad i örat och jag tyckte det lät skamligt och läskigt. tror att det är arvid som kläcker "slicke-vire" - jämför med "vicke-vire" - som blir "slicke-viran" för att sedan bara kortas till "slickis" genom åren)
och det hela har ett riktigt chic flick-slut, för även om det kanske inte var det smeknamn jag tänkt mig från början, så känns det himla bra när ngn ropar "slickis" och jag vet att det är mig de menar, och vi tittar på varann och känner smeknamnets band förena oss!

ja, tack, nu ska jag sova